söndag 13 december 2009

Varför så tyst i bloggosfären?

Tidningen Dagen skriver att Egypten bygger en mur mot Gaza. I vanligt fall, om det hade varit Israel som hade gjort samma sak, hade man hittat en fantastisk lista över bloggar som förfasar sig över ett sådant murbygge - men nu är det tyst. Varför då? Jag törs satsa min högra stjärthalva på att de bloggare som allra mest kritiserar Israels säkerhetsbarriär inte alls tar upp detta. Ni kan själva följa utvecklingen på denna blogg, som enligt mig nog är den mest fientligt inställda. Någon mer insatt kanske kan tipsa mig om jag har fel.

En annan sak - nu när jag ändå är inne på ämnet. Från vänsterhåll brukar man alltid vara blixtsnabb med att kolla upp alla möjliga företag som har med Israel att göra. Om det dessutom är ett företag som på något vis har en anknytning till "mur"-byggandet - t. ex ett företag som tillverkar bevakningskameror eller någonting annat - så är det STORA rubriker i stil med: "DET HÄR FÖRETAGETS PRODUKTER KAN VI INTE KÖPA! FÖRETAGET STÖDJER EN OCKUPATIONSMAKT..."

En fråga: När skyddsbarriären byggdes, användes VOLVO-traktorer. Varför ska vi inte bojkotta VOLVO?

måndag 7 december 2009

Vill FN ha fred?

Det mest grundläggande man borde kunna förvänta sig om FN är väl att de ska vilja ha fred på jorden, eller hur? Det är FN som har deklarationen om de mänskliga rättigheterna etc etc. Men de har även någonting HELT annat.
Jag har tagit upp ämnet förr, men nu till en fördjupning - om UNRWA.

Visste du att FN har två olika flyktingorganisationer? En heter UNRWA (United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East) och den andra heter UNHCR (United Nations High Commissioner for Refugees). Den ena ansvarar för palestinska flyktingar. Den andra för resten av världens alla flyktingar. Redan där börjar den vidriga skillnaden...

1. UNRWA har ca 25 000 anställda, nästan uteslutande palestinska araber, för att ta hand om 4,5 miljoner palestinska araber.

UNHCR har ca 6 300 anställda för att ta hand om 33 miljoner flyktingar i över 100 länder.


2. UNRWA kostar världens skattebetalare en halv miljard dollar årligen för, som man skulle kunna tro, BEVARANDET av 4,5 miljoner palestinska arabers flyktingstatus. Vad då? Organisationen har funnits sedan 1949 (60år) då det officiellt fanns ca 700.000 palestinska flyktingar. Idag är de alltså 4,5 miljoner... Inte bra jobbat... Mer om detta längre ner.

UNHCR kostar världens skattebetalare 1 miljard kronor årligen för lösandet av 33 miljoner människors flyktingstatus.


3. Organisationerna har otroligt stor skillnad på begreppet "flykting". Enligt UNHCR är en flykting en person som tvingats fly sitt land pga konflikt eller dylikt. Dennes flyktingstatus upphör då hon bosätter sig i ett annat land och blir medborgare där.

Enligt UNRWA är en flykting en person som tvingats fly sitt land (Palestina, som aldrig existerat som självständig nation). Även flyktingens barn eller dennes ättlingar är flyktingar. Värt att notera om de 700.000 flyktingarna. Enligt vissa källor (ursäkta att jag inte har någon länk) var bara 300.000 personer som verkligen bodde i området innan de tvingades att fly. De andra var folk som hade tagit sig dit från annat håll för att arbeta. Här kan du läsa lite mer angående flyktingar.
Flyktingstatusen upphör när dessa flyktingar flyttat tillbaka till sitt land (som aldrig funnits).

Nej, FN är inte för fred.
No, peace doesn´t start here, UNRWA.




lördag 21 november 2009

Är det skillnad på VEM som bygger?

Ni har säkert hört om det - och läst om det i nyheterna.
"Israel bygger nya bosättningar på ockuperad mark..."
Är det någon som någonsin hört en kommentar från israeliskt håll när en sådan incident inträffat? Man intervjuar gärna Abbas, Hamas representanter eller Obama (han har ju visat sig vara ett perfekt intervjuoffer gällande Israel...).

Det jag skriver om denna gång är inte en generalisering av hur det går till när Israel bygger bosättningar. Så här är det inte varje gång. Däremot är det så här denna gång. Kanske detta kan få dig att tänka mer kritiskt nästa gång du läser om bosättningar i nyheterna.

Rubrikerna var tjocka och svarta: "ISRAEL BYGGER 900 BOSTÄDER PÅ OCKUPERAD MARK".
Obama och EU reagerade starkt (nu för tiden en självklarhet) på Israels beslut tidigare i veckan att bygga dessa 900 bostäder i stadsdelen Gilo i Jerusalem. Utrikesdepartementet i USA sade "förfärande" om beslutet och tror att det kan komma att försvåra fredsförhandlingarna. President Obama la till att det kommer att "förbittra de palestinska araberna på ett sätt som kan komma att bli mycket farligt." Det svenska ordförandeskapet i EU sade: "Det svenska ordförandeskapet påminner om att utbredande av bosättningar, demolering av hus och fördrivningar i östra Jerusalem bryter mot internationell lag."
Den förre premiärministern för det palestinska självstyret Ahmed Qureia var ännu mer rakt på sak när han kallade beslutet för "den sista spiken i fredsprocessens kista."
Här kan du läsa fler kommentarer.
Så här är det oftast. Kritikerna får ordet, men inga andra.
Det verkar som om ingen är intresserad av att ta reda på VARFÖR man vill bygga dessa bostäder...
Här ser du ett klipp där man FÅR höra vad den israeliska sidan säger om saken:


Än mer märkligt blir det om man dessutom vet att det för närvarande finns över 5000 (fem tusen) arabiska byggprojekt runt omkring området - som dessutom är olagliga!
2 500 i a-Swahra, 500 i Dir al-Amud, 2 000 i Tel Adash och 172 i Jabel Mukaber. Har det hörts något fördömande av dessa projekt från USA eller EU? Och hur kommer det sig att judiska byggprojekt i Jerusalem är ett hot mot freden medan arabiska inte är det? I stället för att gynna fred och ordning polariserar USA och EU konflikten och rättsäkerheten undermineras. Hyckleri är väl ordet som bäst passar in här...

Men, tillbaka till byggprojektet i Gilo. Vad är Gilo för plats?
Gilo ligger i västra Jerusalem och har varit bebott i mer än 30 år. Innan var det obebyggt - och har dessutom aldrig tillhört någon arabisk del av Jerusalem. Det bebyggdes av judar efter Jerusalems återförening 1967. Så varför klagar man????

Ännu värre blir det när man läser vad den israeliska regeringen säger om projektet. Vad då, det är ju Israel som är hjärnan bakom projektet, så varför inte ta reda på vad man har för anledning? Eller?

"Det är ett rutinbeslut. Gilo är en naturlig del av ett enat Jerusalem. Det är ingen skillnad på att bygga här och att bygga i Tel Aviv eller Haifa."
Ja, du läste rätt! Det stod verkligen "ETT ENAT JERUSALEM"! ENAT! Inte delat. Inte Judiskt. Inte palestinskt. Enat! När Jerusalems borgmästare invigde ett idrottscenter i den arabiska stadsdelen Bet Safafa tillade han att staden verkar för att "alla befolkningsgrupper ska garanteras ett jämlikt boende."

Varför alla dessa klagomål??? Jag kallar det orättfärdighet. Det finns nog inget ord som bättre passar in.



måndag 22 juni 2009

Varför jag tror att Israel aldrig kommer att släppa Västbanken

En bild säger mer än tusen ord.
Här har ni bilden:


Vad föreställer bilden?
Jo, detta är den sköna utsikten man har från Västbanken.

Öh, men vad har det att göra med huruvida Israel skulle kunna avsluta sin ockupation av Västbanken?

Här kommer svaret:

Den här utsikten skulle vara min våta dröm - om jag vore Hamas-, Fatah- (what ever) anhängare och hade tillgång till några Kassamraketer.
Jämfört med Gaza, där du inte ser målet (oftast staden Sderot), så är denna utsikt mumma för en idiot med Kassamraket.

VAD är det man egentligen ser på bilden då?
I förgrunden har du ett litet fjuttigt samhälle som jag inte kan namnet på. Bakom har du sedan... ja, vad ska man börja? Eh... du har Petah Tiqwa, Bat Wam, Holon, Ramat Gan, Giv'atayim, Bnei Brak, Rishon LeZion och Qiryat Ono som man skulle kunna kalla för förorter till Tel Aviv. Ja, och så har du då Tel Aviv... Vi pratar alltså ett område med en population om ca 2,5-3,2 miljoner människor och en befolkningstäthet på 7 445 inv/km² - alltså nästan det dubbla jämfört med Gaza (beroende på vilken källa).

Tar man detta plus Artikel 7 i Hamas stadgar, som säger: ”Domedagen kommer inte förrän muslimerna slåss mot judarna (dödar judarna), när juden kommer att gömma sig bakom stenar och träd. Träden och stenarna kommer att säga ”Oh, muslim, Oh Abdullah, det finns en jude bakom mig, kom och döda honom” eller Fatahs stadgar som säger: "Artikel 9: Väpnad kamp är det enda sättet att befria Palestina." - ja, då är det inte så svårt att förstå varför Israel inte skulle vilja häva ockupationen.

För vill man veta vad en organisation verkligen står för, kan man kolla hur deras logotype ser ut. Det här är Hamas (högst upp) respektive Fatahs (längst ned) logotyper. Symboliskt nog har de båda med det som de kämpar om - en karta över ett fritt Palestina. Här till vänster har du en karta över dagens Israel, med Gaza och det ockuperade Västbanken.



Kan ni se Israel på Hamas och Fatahs kartor????

fredag 13 mars 2009

Historien bakom kartan






Titta på dessa kartor och läs överskriften.





Vad känner du? Vad VET du?

Om man sympatiserar med det palestinska folket, kan det vara lätt att känna avsky över all förlorad mark - men det är också VÄLDIGT lätt att halka ner i ett dike pga okunnighet.

För det första: "Palestina" år 1946 var inte en nation eller ett land. Det var ett område, där både judar och araber levde, som kallades så. Araber, med en bakgrund som ett nomadfolk utan en speciell identitet till ett land - utan bara en identitet till en religion. Många araber tyckte till och med illa om att bli kallade för "palestinier", då man faktiskt ansåg att det var judarna som var "palestinier" (även fast judarna egentligen heller aldrig gillat det namnet. Palestina är ett öknamn som romarna gav området efter att Jerusalem förstörts år 43 e.Kr. Det betyder ungefär "filistéernas land". Filistéerna var judarnas värsta fiender under många hundra år.)

För det andra: Den judiska marken (markerat i vitt) var land som judar hade köpt och således ägde - medan den palestinska marken inte var under palestinsk" ägo", då territoriet var brittiskt.

För det tredja: Kartan över territoriet 1967 visar inte att Västbanken faktiskt var ockuperat av Jordanien - och Gaza av Egypten.

Och sist, men inte minst: Dessa kartor visar inte all mark som tilldelades araberna (de som vi idag kallar palestinierna). Här har du kartan som visar HELA territoriet som delades.


Så texten stämmer, men den visar inte hela sanningen. Därför kan den lura dig.

onsdag 4 mars 2009

Israel - från ritbordet till idag


Ibland kan det vara vettigt att gå tillbaka till rötterna...

1894 dömdes i Frankrike den judiske officeren Alfred Dreyfus på lösa grunder för spioneri av en militärdomstol till avsked och förvisning. Det var först sedan en av konspiratörerna erkänt och den verkligt skyldige, en högadlig major vid
namn F.W. Esterházy hade flytt till England som Dreyfus blev frikänd på alla punkter i en ny rättegång 1906 Den starka antisemitismen var grundorsak till anklagelserna och domen 1894. Theodor Herzl bevakade rättegången och skrämdes av antisemitismen som hade vuxit sig så stark.

1896: Boken Der Judenstaat (Judestaten) ges ut av Theodor Herzl. Den handlar om en vision av hur skapandet av en judisk stat ska vara bästa sättet att undvika anstisemitism i Europa.

1915: Palestina ingick, enligt den arabiska tolkningen, i de arabiska områden som britterna lovade självständighet efter första världskriget. Därför ställde araberna sig på britternas sida mot de osmanska turkarna i första världskriget. Vad araberna inte visste var att britterna också hade lovat judarna samma sak.Det brittiska mandatet innan det delades mellan judarna och araberna. Ofta glömmer man ta upp detta i debatten, att territoriet som till sist blev Israel, Västbanken och Gaza också innefattade det territorium som sedemera blev Jordanien. Från början var det tänkt att DETTA, alltså nuvarande Jordanien, skulle bli arabernas ("palestiniernas") hemland - och allt som låg väst om floden Jordan skulle bli judiskt.

1916: Storbritannien och Frankrike gör en h
emlig uppdelning av det osmanska riket. Avtalet blir känt ett år senare.

1917: Brittiske utrikesministern Balfour lovar att Palestina skall bli judarnas "nationalhem". Balfourdeklarationen säger att de ickejudiska invånarnas rättigheter inte får kränkas.

1918: Palestina, där både judar och araber le
ver tillsammans, blir brittiskt mandat efter osmanska rikets fall.

1919: Palestinsk nationalkongress kräver oberoende stat.

1933: Generalstrejk mot stor judisk invandring.

1936–39: Revolt mot judisk invandring. Britter föreslår att Palestina delas i en arabisk och en judisk stat.


1939-45: Förintelsen orsakar sex miljoner judars död under Andra världskriget.

1947: FN:s generalförsamling röstar för delningsplanen, med Jerusalem som internationellt område. FN-resolutionen, 181, accepteras av judarna men avvisas av araberna, som i stället föreslår "en demokratisk enhetsstat". Anledning: muslimsk mark får till varje pris inte bli judisk. (Det här är en otroligt intressant fråga: - Hade en demokratisk enhetsstat fungerat - med judar och araber tillsammans?)

1948: Våldet trappas upp. Folke Bernadotte, som arbetade som FN-medlare, mördas i Jerusalem av judiska terrorister.
Britternas mandat upphör. Den 14 maj utropas Israel. Dagen efter angrips den nybildade staten av Egypten, Jordanien, Syrien och Irak. Första stora palestinska flyktingvågen, när 725 000 flyr till Västbanken, Gazaremsan eller kringliggande arabländer. Över 800.000 judar fly från icke judiskt territorium till den nybildade staten.

1949: Kriget upphör. Israel har utvidgat sitt territorium. Kort därefter ockuperas Västbanken av Jordanien, Egypten kontrollerar Gaza (till 1967).

1956: Suezkonflikten utbryter sedan Egypten förstatligat Suezkanalen. Israel ansluter sig till Storbritannien och Frankrike i krig mot Egypten.

1959: Yasser Arafat grundar befrielserörelsen Fatah med målet att befria Palestina från Israels ockupation (Vilken ockupation? Jordanien ockuperade västbanken - och Egypten ockuperade Gaza!).

1964: Paraplyorganisationen PLO bildas i Jerusalem, ledd av Ahmad Shuqairi.

1967: Sexdagarskriget utbryter.Kriget inleddes då Israel den 5 juni 1967 anföll Egypten efter egyptiska truppförflyttningar till den israeliska gränsen och den egyptiska uppmaningen till de andra arabstaterna att angripa Israel. Under sex dagar erövrade den israeliska armén Västbanken från Jordanien, Golanhöjderna från Syrien samt Gazaremsan, hela Sinaihalvön från Egypten och östra Jerusalem.
Militära experter har i efterhand gratulerat Israel för deras militära strategi. Hade inte Israel anfallit först, hade de förlorat kriget.
FN kräver israelisk reträtt från ockuperade områden.

1969: Arafat blir PLO-ledare.

1971: Egyptens president Anwar Sadat är redo förhandla om fred med Israel för att få tillbaka Sinai. Israels premiärminister Golda Meir säger nej.

1972: Palestinskt terrordåd mot den israeliska OS-truppen i München.

1973: Oktoberkriget (Yom Kippur) där arabstaterna misslyckas med att återta ockuperade områden.

1974: FN erkänner PLO som företrädare för det palestinska folket.

1982: Israel invaderar Libanon. PLO drivs ut, till exil i Tunisien.
Mer om detta här.

1987: Palestinierna inleder den första intifadan (upproret) mot den israeliska ockupationen av Västbanken, Gazaremsan och östra Jerusalem. Hamas grundas. Detta uppror pågår till 1993.

1988: Arafat utropar, i exil, en palestinsk stat och erkänner Israels rätt att existera. Nästan värt ett Halleluja... Men tyvärr tycker inte alla som Arafat...

1991: Fredssamtal börjar i Madrid.

1993: Osloavtalet undertecknas. Israel erkänner Arafats PLO som det palestinska folkets representant. Palestinska myndigheten, PA, inrättas och får begränsat självstyre på Västbanken och i Gazaremsan. Israel lovar stegvis reträtt. Det börjar ljusna...

1995: Israels premiärminister Yitzhak Rabin mördas av en judisk extremist.

1996: Arafat blir folkvald ledare. Israel skakas av allvarliga terrordåd, många begångna av Hamas, som är emot fredsprocessen. Så där - nu börjar det se ut som det gör idag...

2000: Förhandlingar mellan Arafat och premiärminister Ehud Barak på Camp David stupar på Jerusalem och frågan om de palestinska flyktingarna. Andra intifadan utbryter. Israel lämnar södra Libanon.

2002: Israel återockuperar stora delar av Västbanken efter en serie palestinska självmordsdåd.

2003: Vägkartan för fred undertecknas.

2004: Arafat avlider.

2005: Israelisk militär och bosättare lämnar Gaza, dock utan uppgörelse med PLO. Mahmoud Abbas väljs till palestinsk president.

2006: Hamas vinner palestinskt parlamentsval, men bojkottas av världen. Libanonkriget utbryter mellan Hizbollah och Israel.

2007: Hamas gör blodigt maktövertagande i Gaza (Varför klagade inte omvärlden då?). Palestinsk samlingsregering bryter samman. Blockaden mot Gaza hårdnar.

2008: Sex månaders vapenvila (där Hamas ändå avfyrar mer än 830 raketer mot Israel) mellan Israel och Hamas tar slut. Gazakriget utbryter.

fredag 13 februari 2009

UNRWA - Oskyldig FN-skola eller???

Jag måste erkänna en sak. Innan Israels attack mot Gaza nyligen, hade jag aldrig hört talas om UNRWA eller att FN över huvudtaget hade skolor i området. Men vilka är de? Vad gör de? Hur länge har de varit där?
Kolla videon och fundera...

Vad är det barnen lär sig i skolan där borta egentligen??? Är det någonting sådant här kanske????
"Ja, ja, ja... Nu överdriver den där puckade bloggaren!" tänker du kanske. Eller:
"Pfftt... "Sökandes sanningen - Eller politiskt korrekt"? Är han från månen? Läser han inte tidningarna? Är han blind?"

Vad du än tycker, så återstår ändå det faktum att Hamas är värre än vad någon av oss kan ana. Det Hamas säger - vill de göra!
Men varför bryr vi oss inte om det??? Skulle t.ex en person i församlingen Livets Ord säga typ: "Jag tycker att vi dödar alla medlemmar av förbundet Humanisterna - och vi börjar med Christer Sturmark!" skulle hela världen veta om det en MIKROSEKUND efter att det sagts. Vilda protester skulle bryta ut! Björn Ulvaeus (medlem i Humanisterna) skulle skriva en kampsång och hundratusentals människor skulle sjunga den på Kungsträdgården dagen efter! Sådan dragningskraft har våra svenska journalister till snedsteg inom kyrkligheten i Sverige. Men då det verkligen händer korkade saker - och då det verkligen sägs otäcka saker - verkar det som om våra journalister inte VILL lyssna. Varför?
När bevis efter bevis rullar fram i utländsk press på att Hamas t.ex utbildar barn till att hata och att mörda - stänger svensk journalistik ögon och öron.

När man tänker på det och jämför - kanske skolminister Jan Björklund ändå gör ett FANTASTISKT jobb!!! Det blir ju folk av våra barn i alla fall, trots att de kanske inte är så duktiga i allt...

onsdag 11 februari 2009

Libanon, Medelhavets pärla - men vad hände sedan?

För ca 30-40 år sedan kallades Libanon för Medelhavets Pärla - och huvudstaden Beirut för mellanösterns Paris.

Men vad hände sedan? Varför kunde en pärla bli så sönderskjuten som den är idag? Hur kunde det komma sig att mellanösterns Paris (eller Monte Carlo) blev en ruin?

Jag var inte så gammal när jag hörde på nyheterna att Israel attackerade Libanon i början av 80-talet. Jag var alldeles för ung för att ifrågasätta det jag såg och det som sades. Libanon attackerades av Israel och sedan dess har medelhavets pärla inte glimrat. Men är allt som sades och visades i media verkligen sant?

I slutet av 60-talet försökte palestinierna ta över Jordanien då Jordanien, enligt radikala islamister, hade ett så starkt samarbete med Storbritanien. De lyckades förstöra oerhört mycket i Jordanien innan de slängdes ut av kung Hussein, vars armé (Arablegionen) var för stark för Yasser Arafat - flygplanskapningens uppfinnare (yes, han härjade även där!). Innan man slängdes ut hade man plundrat, mördat och våldtagit i Jordanien och jordanierna var så ursinniga på palestinierna (lägg märke till att jag menar de radikala och hänsynslösa palestinierna nu, och ingenting annat) att man inte tog några fångar. Alla man fick tag på sköts på fläcken. Det hände t o m att palestinier flydde över till Israel för att rädda sina liv (!).

När palestinierna fördrevs från Jordanien tog man sig in i Libanon, som vid den här tiden var ett i huvudsak kristet land med hyfsat hög levnadsstandard. Som jag skrev här ovan, brukade Beirut kallas Medelhavets Paris. Idag är Libanon i princip en ruinhög, även om landet i någon mån har byggts upp igen. De kristna är till stora delar fördrivna. Det tycks som att varhelst den radikala islamismen drar fram får vi lidande, fattigdom och död - lite grand som en anti-Kung Midas. Allt den tar i blir förvandlat till sopor.
Det finns för övrigt mängder av palestinier som avskyr Hamas och Hizb´Allah och som bara vill ha fred till varje pris, men som är skrämda till tystnad. DET vore väl någonting för en svensk journalist att ta tag i, eller? Vill man egentligen skriva om sådant? Tänk dig att som journalist bli det LIDANDE palestiniernas röst - och inte Hamas och alla deras idioter till vänners röst - vore inte det någonting att bli känd för?


Lyssna på den här libanesiska kvinnans historia och fundera lite grand.
Här har du även en föreläsning i flera delar som jag tycker att du skall ta del av. Fruktansvärt tragisk och mycket intressant historia.
Del.1
Del.2
Del.3
Del.4
Del.5
Del.6
Del.7

Skrämmande. På diakonias hemsida finns också intressant fakta om Israels attack - och framför allt myter om attacken.

Men kan verkligen Brigitte Gabriel ha rätt? Hur kan hon säga att man som muslim blir uppfostrad till hat? Ligger det någon sanning i detta?
Avgör själv. Kolla här.

Ett klipp kan givetvis inte tala för en hel religion som består av miljontals med anhängare. Men kan man känna igen trädet för frukten, så måste det väl ligga lite sanning i det, eller hur?


Kan det vara så att orsaken till mellanösterns Paris ligger i ruiner idag - beror på att samma sorts galningar (jag vet - starkt ord - men jag förstår mig inte på människor som tycks vara programmerade till undergång - samtidigt som de påstår sig vilja göra gott) härjade i Libanon - som nu i Gaza - bara att de heter olika (
Hamas och Hizb´Allah) och bär olika färger på sig?
Och, sist men inte minst (för att röra till det ytterligare...) - de tycks inte bara ha ett otroligt hat för Israel, USA och alla som inte tror på samma sorts Islam som de själva gör - de hatar varandra också! Så om de nu skulle lyckas med det de innerst inne vill - hur skulle de klara av att leva med varandra sedan?

Med detta som underlag, drar jag två enkla slutsatser:

Så länge Hamas & Co (Iran) får härja fritt kommer det aldrig att bli fred på jorden
...
Det kommer inte att byggas några nya Paris eller Monte Carlo i mellanöstern heller...



måndag 9 februari 2009

Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?

Är det någonting jag blir trött på är det totala brist på hederlig journalistik när det handlar om konflikten i mellanöstern. Svenska journalister verkar inte vara intresserade av att skildra, söka eller finna sanningen - så som man kan se det då det handlar om någonting annat. Läser du en artikel om t.ex TV-programmet "Let´s Dance, så vänder och vrider man på allt och alla - och gör någonting totalt ointressant till intressant (även fast det egentligen inte är det). Man gräver och gräver - och gör nyheter av allt plus lite till. Problemet är att det aldrig egentligen var en nyhet...

Men - åter till Gaza. Det första jag vill säga när det gäller detta trevliga ämne (som säkert diskuteras i 1.000.000.000.000 olika bloggar) är följande:

Om du tittade pål Gomorron Sverige den 5/2, hade du hört en journalist säga någonting YTTERST intressant då denne rapporterade från konflikten i Sri Lanka. Programledaren ställer frågan: "Många har jämfört situationen där med den som pågår i Gaza - hur ser du på den jämförelsen?"
Hans svar:
"Jämförelsen med Gaza är riktigt bra, då det här, precis som där, inte släpps in några journalister i området, så det man får göra är att gissa vad som egentligen händer..."


Ja, visst kan man gissa sig till vad som händer i Gaza. Är det alltså gissningar vi läst i media den senaste månaden? Men tänk efter nu:
1) Det började med att Israel hade tröttnat på Hamas raketbeskjutning (som till och med pågick under vapenvilan).
2) Journalister blev inte insläppta i Gaza - vilket man fick se på nyheterna. Där satt de på en kulle (ingen korkek i närheten dock) och tittade mot horisonten.
3) Mads Gilbert började skicka sms inifrån Gaza. "Man vadar i blod" "Det värsta jag någonsin sett" - men hörde vi någon journalist ifrågasätta det han sms:ade? Det ENDA vi fick inifrån Gaza i början av kriget - var Mads Gilberts sms! Granskade man kritiskt det han skrev? Om du saknade kritiskt granskande av Mads Gilberts sms - fick du det däremot i överflöd då man intervjuade någon från Israel. Då fick personen i fråga inte ens tala till punkt.
Låt oss göra det. Nu tänkte jag granska något citat av Mads Gilbert. Här kommer ett citat av Mads Gilbert, och så kollar vi om det håller...

"Gaza är ett av jordens mest tätbefolkade områden med 4118 inv/km2." Mads Gilbert (samma påstående finner du även på mååååånga olika platser och av måååååånga olika personer - gärna då med vänsteråsikter...)

Siffran i sig är korrekt, men Gaza är inte alls jordens mest tätbefolkade område. Inte ens i närheten.
Wikipedia: Monaco-16754 inv/km2, Bombay-22658, NewDelhi-26276, Moskva-9644. Stockholm (hela regioner. Vissa kommuner har en mycket större befolkningmängd) har 3318 inv/km2, dvs ungefär i närheten av den befolkningmängd som Gaza har. Genom att påstå att Gaza är jordens mest tättbefolkade område, försöker man alltså få läsaren att tro att Israel måste vetat att det är fysiskt omöjligt att kriga mot Hamas utan att döda mängder av civila och därför inte borde startat sin offensiv. Och allt eftersom bilder på dödade barn kom ut i media eller bloggar, förstärktes den bild man ville måla upp - att Israel struntade i civila och dödade allt som kom i vägen för dem. Smart. Men är det sant?
Men vad skall Israel göra åt saken? Galningarna man vill åt, alltså de som skjuter raketer, gömmer sig bland dessa 4118 inv/kvadratkilometer...
Antingen låter man alltså raketerna regna - eller så gör man någonting åt saken, vilket inte är det lättaste.

Media skapar medvetet en bild som på alla sätt är till palestiniernas fördel. Man framställer t ex Gaza som ett av de mest tätbefolkade områdena i världen, vilket det inte är. Det handlar om 4 167 personer/kvadratkilometer, vilket i och för sig kan låta mycket, men om du skulle besöka Storvreta, utanför Uppsala (där mina svärföräldrar bor), så skulle du få uppleva hur det är att tampas med 2254 inv/kvadratkilometer. Där kan du faktiskt gå runt i samhället utan att stöta på en kotte under en hel timme...
Då skulle det alltså betyda att du, om du går en promenad i Gaza, stöter på två kottar.
En annan jämförelse: Nacka kommun i Stockholm har 7026 inv/kvadratkilometer. Jag har bott i Älta, som ligger i Nacka kommun. Om jag idag skulle flytta tillbaka till Stockholm, skulle jag nog välja Nacka kommun igen. Dels för att det är så nära till centrum - men framför allt därför att det finns så otroligt fina och enorma naturområden där. By the way - siffrorna är hämtade från SCB.

Slutsats:
Det bor mycket folk i Gaza - men att måla upp platsen som en myrstack med människor staplade ovanpå varandra behöver man inte göra för det. Konflikten handlar inte om det. Det är irrelevant. Det är propaganda.

Vad som däremot INTE är propaganda är att det är synd om befolkningen i Gaza. För inte nog med att de får se upp för Israel - så får de även vara på sin vakt när det gäller Hamas.
Jag gillar inte allt som IDF (Israel Defence Forces - den israeliska armén) gör, men jag kräks när jag läser om allt som Hamas (och deras gelikar) gör - och framför allt mot deras EGNA befolkning!

Nu i efterhand läcker det ständigt ut rapporter om folk som blivit avrättade eller blivit skjutna i knäskålarna. Anledning? De är palestinier, men de håller inte på Hamas. Annorlunda demokratisyn, kan man säga...

Vad vi tycker om Hamas här i Sverige får man sällan höra. Då är det desto mer intressant (läs: roligare) att läsa om vad andra araber tycker om Hamas...

Den här killen,
Arieh Fürth, har bott i Israel sedan 1972. Jag tycker att det är intressant att läsa det han skriver på sin blogg - då han ändå är så nära "live" man kan komma - jämfört med Aftonbladet och Expressen. Stort plus att det också är på svenska!

Sist, men inte minst, ett ord från Richard Kemp. Vem han är - och framför allt vad han säger (detta får du bara inte missa!) kan du se här. Det lustiga med sådana här klipp, är svaren man brukar få från folk som inte håller med det som sägs på klippen.
"Äh, det är ju bara ett Youtube-klipp! Man kan ju hitta allt möjligt skräp där..."

Då kontrar jag.
"Äh, det är ju bara ett BBC-klipp... Det är sällan man hittar skräp där..."




Det var bara lite skrap på ytan. Det finns givetvis mer att skriva om detta enorma ämne.