onsdag 4 mars 2009

Israel - från ritbordet till idag


Ibland kan det vara vettigt att gå tillbaka till rötterna...

1894 dömdes i Frankrike den judiske officeren Alfred Dreyfus på lösa grunder för spioneri av en militärdomstol till avsked och förvisning. Det var först sedan en av konspiratörerna erkänt och den verkligt skyldige, en högadlig major vid
namn F.W. Esterházy hade flytt till England som Dreyfus blev frikänd på alla punkter i en ny rättegång 1906 Den starka antisemitismen var grundorsak till anklagelserna och domen 1894. Theodor Herzl bevakade rättegången och skrämdes av antisemitismen som hade vuxit sig så stark.

1896: Boken Der Judenstaat (Judestaten) ges ut av Theodor Herzl. Den handlar om en vision av hur skapandet av en judisk stat ska vara bästa sättet att undvika anstisemitism i Europa.

1915: Palestina ingick, enligt den arabiska tolkningen, i de arabiska områden som britterna lovade självständighet efter första världskriget. Därför ställde araberna sig på britternas sida mot de osmanska turkarna i första världskriget. Vad araberna inte visste var att britterna också hade lovat judarna samma sak.Det brittiska mandatet innan det delades mellan judarna och araberna. Ofta glömmer man ta upp detta i debatten, att territoriet som till sist blev Israel, Västbanken och Gaza också innefattade det territorium som sedemera blev Jordanien. Från början var det tänkt att DETTA, alltså nuvarande Jordanien, skulle bli arabernas ("palestiniernas") hemland - och allt som låg väst om floden Jordan skulle bli judiskt.

1916: Storbritannien och Frankrike gör en h
emlig uppdelning av det osmanska riket. Avtalet blir känt ett år senare.

1917: Brittiske utrikesministern Balfour lovar att Palestina skall bli judarnas "nationalhem". Balfourdeklarationen säger att de ickejudiska invånarnas rättigheter inte får kränkas.

1918: Palestina, där både judar och araber le
ver tillsammans, blir brittiskt mandat efter osmanska rikets fall.

1919: Palestinsk nationalkongress kräver oberoende stat.

1933: Generalstrejk mot stor judisk invandring.

1936–39: Revolt mot judisk invandring. Britter föreslår att Palestina delas i en arabisk och en judisk stat.


1939-45: Förintelsen orsakar sex miljoner judars död under Andra världskriget.

1947: FN:s generalförsamling röstar för delningsplanen, med Jerusalem som internationellt område. FN-resolutionen, 181, accepteras av judarna men avvisas av araberna, som i stället föreslår "en demokratisk enhetsstat". Anledning: muslimsk mark får till varje pris inte bli judisk. (Det här är en otroligt intressant fråga: - Hade en demokratisk enhetsstat fungerat - med judar och araber tillsammans?)

1948: Våldet trappas upp. Folke Bernadotte, som arbetade som FN-medlare, mördas i Jerusalem av judiska terrorister.
Britternas mandat upphör. Den 14 maj utropas Israel. Dagen efter angrips den nybildade staten av Egypten, Jordanien, Syrien och Irak. Första stora palestinska flyktingvågen, när 725 000 flyr till Västbanken, Gazaremsan eller kringliggande arabländer. Över 800.000 judar fly från icke judiskt territorium till den nybildade staten.

1949: Kriget upphör. Israel har utvidgat sitt territorium. Kort därefter ockuperas Västbanken av Jordanien, Egypten kontrollerar Gaza (till 1967).

1956: Suezkonflikten utbryter sedan Egypten förstatligat Suezkanalen. Israel ansluter sig till Storbritannien och Frankrike i krig mot Egypten.

1959: Yasser Arafat grundar befrielserörelsen Fatah med målet att befria Palestina från Israels ockupation (Vilken ockupation? Jordanien ockuperade västbanken - och Egypten ockuperade Gaza!).

1964: Paraplyorganisationen PLO bildas i Jerusalem, ledd av Ahmad Shuqairi.

1967: Sexdagarskriget utbryter.Kriget inleddes då Israel den 5 juni 1967 anföll Egypten efter egyptiska truppförflyttningar till den israeliska gränsen och den egyptiska uppmaningen till de andra arabstaterna att angripa Israel. Under sex dagar erövrade den israeliska armén Västbanken från Jordanien, Golanhöjderna från Syrien samt Gazaremsan, hela Sinaihalvön från Egypten och östra Jerusalem.
Militära experter har i efterhand gratulerat Israel för deras militära strategi. Hade inte Israel anfallit först, hade de förlorat kriget.
FN kräver israelisk reträtt från ockuperade områden.

1969: Arafat blir PLO-ledare.

1971: Egyptens president Anwar Sadat är redo förhandla om fred med Israel för att få tillbaka Sinai. Israels premiärminister Golda Meir säger nej.

1972: Palestinskt terrordåd mot den israeliska OS-truppen i München.

1973: Oktoberkriget (Yom Kippur) där arabstaterna misslyckas med att återta ockuperade områden.

1974: FN erkänner PLO som företrädare för det palestinska folket.

1982: Israel invaderar Libanon. PLO drivs ut, till exil i Tunisien.
Mer om detta här.

1987: Palestinierna inleder den första intifadan (upproret) mot den israeliska ockupationen av Västbanken, Gazaremsan och östra Jerusalem. Hamas grundas. Detta uppror pågår till 1993.

1988: Arafat utropar, i exil, en palestinsk stat och erkänner Israels rätt att existera. Nästan värt ett Halleluja... Men tyvärr tycker inte alla som Arafat...

1991: Fredssamtal börjar i Madrid.

1993: Osloavtalet undertecknas. Israel erkänner Arafats PLO som det palestinska folkets representant. Palestinska myndigheten, PA, inrättas och får begränsat självstyre på Västbanken och i Gazaremsan. Israel lovar stegvis reträtt. Det börjar ljusna...

1995: Israels premiärminister Yitzhak Rabin mördas av en judisk extremist.

1996: Arafat blir folkvald ledare. Israel skakas av allvarliga terrordåd, många begångna av Hamas, som är emot fredsprocessen. Så där - nu börjar det se ut som det gör idag...

2000: Förhandlingar mellan Arafat och premiärminister Ehud Barak på Camp David stupar på Jerusalem och frågan om de palestinska flyktingarna. Andra intifadan utbryter. Israel lämnar södra Libanon.

2002: Israel återockuperar stora delar av Västbanken efter en serie palestinska självmordsdåd.

2003: Vägkartan för fred undertecknas.

2004: Arafat avlider.

2005: Israelisk militär och bosättare lämnar Gaza, dock utan uppgörelse med PLO. Mahmoud Abbas väljs till palestinsk president.

2006: Hamas vinner palestinskt parlamentsval, men bojkottas av världen. Libanonkriget utbryter mellan Hizbollah och Israel.

2007: Hamas gör blodigt maktövertagande i Gaza (Varför klagade inte omvärlden då?). Palestinsk samlingsregering bryter samman. Blockaden mot Gaza hårdnar.

2008: Sex månaders vapenvila (där Hamas ändå avfyrar mer än 830 raketer mot Israel) mellan Israel och Hamas tar slut. Gazakriget utbryter.

2 kommentarer:

  1. Du glömmer att nämna att det var Israels olagliga blockad och mord räder in på Palestinskt territorium som skapade den senaste konflikten.
    En mer "detaljerad" version av denna genomgång finner du här: http://mrgalahad.wordpress.com/2009/06/15/en-historisk-tillbakablick-pa-mellanostern-konflikten-mr-g/

    Notera särskilt hur Israel ser på de egna terrorgrupperna "Sternligan" och "Irgun Zvai Leumi".

    Flera av dess medlemmar blev sedermera högt uppsatta politiker eller dylikt, bla Yitzhak (Yezernitzky) Shamir, som var den som anses ha beordrat mordet på FN diplomaten Folke Bernadotte (Du vet han med de vita bussarna). Shamir hedrades med att bli vald till Premiärminister -83 och Menachem Begin -77 som var ansvarig för massakern vid den arabiska byn Deir Yassin där omkring 250 människor mördades i sina sängar när Irgun och Lehi trupper angrep byn med handgranater och maskingevär omkring 01:00 tiden på natten.

    1980 skapas även ett speciellt militärt förtjänst tecken enbart för de gamla män som var med i dessa paramilitära terrorgrupper. Ett mycket hedersamt politiskt uttalande av den dåvarande regeringen under ledning av ingen mindre än gruppens forne ledare Menachem Begin.

    Säg mig hur många terrorister känner du till som blivit högste chef i en demokrati trots välkända terrorhandlingar, inklusive mord på en FN ambassadör??

    //Mr G

    SvaraRadera
  2. 1) Det var inte meningen att jag skulle ta med exakt på pricken ALLT - för då hade du fortfarande suttit och läst...
    2) På din fråga om jag känner till terrorister som blivit ledare: Räknas Arafat?

    Att terrorister kan bli ledare i demokratier är kanske säger kanske inte så mycket om terroristen - snarare att demokratier ibland väljer ledare som kanske inte passar omvärlden. (Bush och Hitler är ju goda exempel.)

    SvaraRadera