En fråga jag ställer mig själva, så här i efterhand: Var det värt det?
Sedan dyker följdfrågorna upp, en efter en...
Är en israelisk soldat värd så mycket? Är palestinska fångar värda så lite? Låt oss nu bara hoppas att det inte kostade för mycket - för både Palestina och Israels skull. Se på denna intervju och avgör själv.
Jag frågar mig - kan man skriva under ett fredsavtal med en granne, vars vanliga medborgare har samma inställning som kvinnan i intervjun?
För er som inte kan se länken, kommer här vad som sägs i skriven form:
I programmet får Ahlam Tamimi frågan ”Om du kunde gå bakåt i tiden, skulle du utföra en så storskalig attack igen?” Svaret blir:
Naturligtvis. Jag ångrar inte det som hände. Absolut inte. Detta är den utstakade vägen. Jag hängav mig åt Jihad för Allahs skull och Allah gav mig framgång. Vet du hur många offer det var [i attacken 2001 mot Sbarro pizzeria, som hon syftar på, dödades 15 personer, varav sju var barn, och ca 130 skadades – många av de överlevande är idag gravt invalidiserade]? Detta var möjligt tack vare Allah. Vill du att jag skall ta avstånd från det jag gjorde? Det kommer inte på fråga. Jag skulle göra samma sak igen idag och på samma sätt.
Detta var en av 1000. Var det värt det?
